Großartig - interpratatorisch wie aufnahmetechnisch, 4. Oktober 2008   Abendmusik Dietrich Buxtehude, Magnus Kjellson-Göteborg Barock   Ich bin begeistert. So eine tolle CD-Aufnahme gelingt leider viel zu selten. Aber der Reihe nach. Der Titel ist das einzig Misslungene an der CD, denn hier werden keine Versuche unternommen, eine der legendären "Abendmusiken" von Diet(e)rich Buxtehude zu rekonstruieren, sondern einfach ein paar Werke von ihm musiziert. Aber wie! Leute, die in der internationalen Alte-Musik-Szene weitestgehend unbekannt sind, schaffen es, renommierte "alte Hasen" auf die hinteren Plätze zu verweisen. Solisten, Ripienisten, Instrumentalisten, alle singen und spielen sie zusammen, aus einem Guss. Dirigent Magnus Kjellson wagt es, die Werke für sich sprechen zu lassen statt daran herumzudeuten; er muss ein wahrer Teamarbeiter sein, denn alle Teilnehmenden arbeiten hörbar an einem gemeinsamen Ziel mit, anstatt etwa den eigenen Part besonders herausstellen zu wollen. Über allem liegt eine optimistische Spannung, ein fröhlicher Drive, so dass diese Musik frisch und spontan herüberkommt - und das alles gesangs- und spieltechnisch auf international absolut konkurrenzfähigem Niveau. Ein weiterer, der so gute Arbeit geleistet hat, dass man seinen Part kaum bemerkt, ist der Aufnahmeingenieur Erik Sikkema. Endlich mal einer, der den Raum einfach mitmusizieren lässt! Ihm gelingt das Kunststück, dass man als Hörer immer einen konstanten, wohlbalancierten und stets zusammenhängenden Gesamtklang erlebt. Dabei ist die Klangauflösung ungewöhnlich hochwertig und die Dynamik angenehm kraftvoll. Der dritte Star der CD ist die Orgel der Örgryte Nya Kyrka in Göteborg, ein großes, prächtiges, im Jahre 2000 eingeweihtes Instrument, das vom norddeutschen Orgelbau und besonders Arp Schnitger inspiriert ist und sich als Continuo-Instrument aufs beste mit den anderen Musizierenden verbindet - eine sinnvolle, nie herausstechende und doch tragende Unterstützung vom zartesten Solo bis zum vollen Tutti. Diese Scheibe gehört auf jeden Fall unter die Top 10 meiner gewiss nicht kleinen CD-Sammlung und wird, wie es aussieht, diesen Platz noch lange innehaben, da ein so glückliches Zusammenwirken von kluger Interpretation und schlüssiger Tontechnik leider selten ist.   From Amazon. Christian P.     Dieterich Buxtehude: The Bach Perspective, Volume 2 Hans Davidsson Style: Thirty-three compositions by the 17th-century German-Danish composer greatly admired by J.S. Bach. Worldview: "The purpose of this . . . project is to explore the encounter between Buxtehude's organ music and the North German Baroque Organ in Örgryte nya kyrka in Göteborg." Overall quality: An exemplary presentation of both Buxtehude and the state-of-the-art ULSI recording process. From Five noteworthy new or recent classical CDs reviewed by Arsenio Orteza at www.worldmag.com

J.S. BACH ORGAN WORKS VOLUME 8

Jacques van Oortmerssen at St Bavo Haarlem

Challenge Classics

 

  

 

It is so nice to see a well-presented booklet on an organ release; good quality paper, type-face not too small, three languages, registrations, specification and a well-written, if concise, multi-faceted note, although perhaps a little light on photos.

 

Of special interest is a new recording technique called ULSI (Ultra Linear Stereo Image), which gives a more natural sound balance in the lower octaves a more precise stereo image and a more natural dynamic behaviour.  (More information can be found at http://www.eriksikkema.com/.)  Its claims are true, there is a very much more precise and solid stereo image and an easy effortlessness to the sound, it becomes even more of a joy listening to sounds of this wonderful organ.  The playing too is effortless, but perhaps a little too effortless, seeming rather matter-of-fact, lacking in risk and excitement.  Recommended for its purity.

 

Adrian Richards, The Organ Magazine

Published with kind permission of KMT Magazine, Sweden:

Hans Davidsson has recently released a recording called ”Dieterich Buxtehude and the Mean-Tone Organ”. It is a double CD and the first of three sets that will cover the complete organ works of Dietrich Buxtehude. It is not merely another recording of the complete organ works of Buxtehude, but a recording with a vision and a pedagogical design.

The idea is to record Buxtehude on a large organ in mean-tone, something that has never been done before. The reason it hasn’t been done before is that that there has been a belief that the music of Buxtehude has been intended for well-tempered organs – but convenience has probably also played a part. Newer research has shown that the organ works of Buxtehude were written in a context where mean-tone temperament was an important ingredient. A counter-argument based around the existence of pieces in remote keys- such as the preludes in f#-minor and A major – is not sustainable since the keyboard compositions of Buxtehude’s time didn’t have the same function as they began to have around hundred years later in music history. Composing and improvising were still two parts of the same practice, so a composition lived a life that probably consisted of a large number of improvised versions and one or several written down versions (perhaps even in different keys). The written notation of a piece was a tool to develop and spread (to colleagues and students) that organ playing that was mostly improvised.

“Pedagogical design” is a somewhat clumsy way to say that Hans Davidsson’s recording is so much more than a recording.  The buyer gets a richly illustrated booklet, and if he or she is not content with the exciting essays there are even more detailed program notes and registration indications of the record label’s website. The program notes are excellent examples of texts that contain a good balance of facts, speculations and explanations of musical choices.

I suspect a larger ambition behind this very complete production.  The aurally and visually magnificent organs, the important role of the organist in both church service s and local musical life and a music making where composition, improvisation and interpretation were different sides of the same practice: all these aspects of the North German Baroque organ art can be made into a story about the golden age of organ art. And that is what Hans Davidsson achieves with rhetorical power in both playing and texts. The story of the golden age makes us question our present but also- paradoxically – enables us to shape our future. Presumably that is the intention, and I think that is excellent.

This is a double CD that can be recommended in every respect to be bought, listened to, studied and challenged by:

Buy this record if you are interested in sound recording and are curious about what Erik Sikkema’s USLI-technique means. It is enough to listen to it with just open ears to realize that organs seldom sounds this good on records, you can hear both the room and the details.

Listen to this music if you, in an increasingly more noisy, more tone deaf and more insensitive world are in need of good examples and inspiring role models to be able to continue your work as a church musician, organist or pedagogue! Here is a story from the golden age of organ art, from the 17^th century North Germany where the bourgeois proudly invested in magnificent organs and where the organist was a kind of musical preacher.

Study this production even if you have heard all earlier and current recordings of Buxtehude’s organ works, and even if you have played them all! There are new details to discover, new relationships to understand and new interpretations to experience. Hans Davidsson has begun a rereading of the musical heritage of Buxtehude; a rereading that surprises, challenges and pleases. It is for example an excellent idea to use the history of David and Goliath as an interpretive pattern for the battered Prelude Fugue and Ciacona in C-major. To play Buxtehude in mean-tone is a risky decision, but here it is so well argued and convincingly done that all you can say is: of course, this is the way it must be. It must be impossible not to be seduced by the lovely principals and flutes of the Örgryte organ.

Be challenged by this record if you think that music can’t be talked about. It is reasonable that you sometime not speak instead of playing or listening. But there is a rich tradition, at least within what is nowadays called western art music, to talk about music, and to let that speaking and knowledge enrich the interpretation and the listening. Hans Davidsson shows with his interpretation of the Preludium in D-major (BuxWV 139), that there is instrumental music that is so close to speech that even if it doesn’t speak, it can be understood clearly.

Hans Davidsson’s ”Buxtehude and the Mean-Tone Organ” is a brilliant combination of musicality, fantasy, learning and pedagogy. Buy it! Since both the musicianship and program notes are so rich in information the record should be enjoyed in small doses, but that is a good thing: it lasts longer!

Hans Davidsson har nyligen kommit ut  med ”Dieterich Buxtehude and the Mean-Tone Organ. Det är en dubbel CD och den första av tre vilka tillsammans omfattar

Dietrich Buxtehudes samtliga orgelverk.  Men det är inte bara ytterligare en inspelning av Buxtehudes orgelverk. Det är en inspelning med en idé och en pedagogisk utformning.

Idén är att spela in Buxtehude på en stor orgel med medeltonstemperering. Detta har inte gjorts tidigare. Skälet har varit att man trott att Buxtehudes musik varit avsedd för orglar av vältempererat slag - men att det också varit bekvämare har säkert också haft betydelse. Nyare forskning har dock visat att Buxtehudes orgelverk är skrivna i ett sammanhang där medeltonstemperaturen har varit en viktig beståndsdel. Framför allt kan förekomsten av stycken i ”avlägsna” tonarter – t.ex. preludierna i fiss-moll och A-dur –inte användas som argument för en bestämd temperering, då en nedskriven klaverkomposition under Buxtehudes tid inte hade samma funktion som den hade börjat få ungefär hundra år senare i musikhistorien. Komponerandet och improviserande var två delar i samma praxis. En komposition ”levde ett liv” som förmodligen bestod i ett stort antal improviserade versioner och en eller flera nerskrivna versioner (kanske till och med i olika tonarter). Nedskrivandet var ett sätt att utveckla och vidareföra (till kollegor och elever) det orgelspel, som alltså huvudsakligen var improviserat. 

”Pedagogisk utformning” är ett lite otympligt sätt att säga att Hans Davidssons Buxtehudeinspelning inte bara är just en inspelning utan mycket mer. Köparen får också ett rikt illustrerat texthäfte, och är han eller hon inte nöjd med de spännande uppsatserna om Buxtehudes orgelmusik och instrument, kan han eller hon gå vidare till detaljerade programkommentarer och verkregistreringar på skivbolagets nätsidor. Den som vill lära sig någonting om Buxtehudes orgelmusik har här alltså en rik källa. Programkommentarerna är för övrigt ett utmärkt exempel på en text om musik där fakta, spekulation och redovisning av artistiska val är i mycket god balans.

Bakom denna mycket kompletta produktion anar jag också en ambition. De klangligt och visuellt magnifika orglarna, organistens viktiga roll i utformandet av gudstjänster men också i det lokala musiklivet och ett musicerande där komposition, improvisation och interpretation var olika sidor av samma praxis, alla dessa aspekter av den nordtyska barockorgelkonsten kan göras till en berättelse om en orgelkonstens ”guldålder”. Med retorisk kraft i både spel och texter är det precis vad Hans Davidsson gör. Berättelsen om guldåldern gör att vi kan ifrågasätta vår egen tid och – paradoxalt nog – även aktivt forma vår framtid.  Förmodligen är det avsikten. Det tycker jag är utmärkt.

I alla avseenden är detta därför en dubbel-CD att köpa, att lyssna på, att studera och att utmanas av:

Köp den här skivan, ni som är intresserade av ljudteknik och är nyfikna på vad Erik Sikkemas så kallade ULSI-teknik innebär! Det räcker dock med ett par öppna öron för att upptäcka att så här bra låter orglar sällan på skiva, här hörs både rum och detalj.

Lyssna på den här musiken, alla ni som i en allt bullrigare, tondövare och okänsligare värld behöver goda exempel, inspirerande förebilder - eller bara något vackert att drömma om - för att kunna fortsätta ert arbete som kyrkomusiker, organister eller pedagoger! Här är en berättelse från orgelkonstens guldålder, från det sextonhundratalets Nordtyskland där borgarna stolt investerade i magnifika orglar och där organisten var ett slags predikant i musik.

Studera den här skivproduktionen, ni som redan har hört alla tidigare och nuvarande inspelningar av Buxtehudes orgelverk, men även ni som har spelat alla Buxtehudes orgelverk! Det finns nya detaljer att upptäcka, nya sammanhang att förstå, nya tolkningar att uppleva. Hans Davidsson har påbörjat en nyläsning av det buxtehudeska orgelarvet, en nyläsning som både överraskar, utmanar och behagar. Att använda historien om David och Goliath som tolkningsmatris för den sönderspelade ”Preludium, fuga och ciacona i C-dur” är en utmärkt idé. Att spela Buxtehude i medelton är ett risktagande, men här så välmotiverat och övertygande genomfört att man bara kan säga: självklart, så måste det vara. Att inte bli förförd av Örgryteorgelns ljuvliga principaler och flöjter måste vara omöjligt.

Utmanas av den här skivan, ni – om ni finns – som säger att man inte kan tala om musik! Att man ibland möjligen inte skall tala istället för att spela eller lyssna är väl rimligt. Men att tala om musik –och låta det talet, den kunskapen berika tolkningen / upplevelsen – det finns det en rik tradition för, åtminstone inom vad som numera brukar kallas västerländsk konstmusik. Och att det finns instrumentalmusik som befinner sig så nära talets gräns, att om än den inte talar, ändå kan förstås, det visar Hans Davidsson bland annat i sin tolkning av Preludium i D-dur, BuxWV 139.

Hans Davidssons ”Buxtehude and the Mean-Tone Organ” är en lysande kombination av musikanteri, fantasi, lärdom och pedagogik. Köp den! Eftersom både musicerande och programkommentarer är så informationstäta bör dock skivan avnjutas i små doser. Men det är   bara en fördel: den vara längre!

Hans Hellsten, KMT Magazine, Sweden